Plus minus noll

Rörigt

Den 15 augusti beställde jag ett par JJ 12AX7/ECC 83-rör från en pålitlig och bra svensk ljudfirma. Men veckorna tickade förbi och inga rör dök upp i posten. Den svenska leverantören/importören hade slut, och hos den europeiska importören i Slovakien hade man semester. När rören sent omsider skickades till Sverige tappade speditionsföretaget Schenker bort hela pallen någonstans mellan Helsingborg och Göteborg. Till slut hittades pallen i Göteborg, varefter ljudfirman fick fylla på sitt lager. I övermorgon får jag mina rör.

Helt otroligt hur det kan vara ibland.

Uppgradering

Den fyra år gamla trotjänaren, en iBook G4 800 Mhz, får nu ge vika för en Macbook 2.16 Ghz med 2Gb minne och 200Gb hårddisk. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Pengar köper inte långvarig lycka men väl kortvarig sådan och livskvalitet.

Den svarta varianten hade varit trevlig, men jag får sura uppstötningar av att betala extra tusenlappar bara för färgen. Datorn är dyr nog som den är.

Bestört utbrast en vän: "Varför i allsin dar köpte du en sådan dator? Jag är mac-allergiker."
Mitt svar: "Att använda PC är en form av undermedvetet betingad självbestraffning, om du frågar mig. Ungefär som folk som gillar att kladda in sig i bajs eller slå sig själva i huvudet."

1000W muskler

Det här måste vara det sjukaste monster jag har sett i förstärkarväg. Skapelsen borde antagligen klassificeras som massförstörelsevapen enligt något internationellt avtal.

En av kommentarerna på sidan är talande:
"The 813's (rören alltså) are run with 2,500 volts on the plates (anodes), 750 volts on the screens (grid 2's) fixed bias of course. This humungous monster is pushing 1015 watts RMS!! You could toast your bread from the heat they are kicking out!"

Där vill man inte vara och pilla medan strömmen är ikopplad, så att säga. Ponera att man till denna förstärkare kopplar två 4x12-kabinett på 4 ohm, eller möjligen ett 8x10. Det borde då gå att skjuta iväg elementen som projektiler. Typ.

Ge mig dyra presenter!

Axons nya gitarr-till-midi-controller är så sjukt imponerande. Jag vill ha en, nu! Det finns tusen argument för att köpa en, men behöver man egentligen fler än att man kan spela saxofon med gitarren? Men i brist på äckliga summor pengar får jag väl nöja mig med en enkel midikeyboard för att styra VST-instrument. Pust, suck. Och det här är inte alls lyxproblem, ska jag tala om, det här är blodigt allvar.

Och när jag ändå är inne på coola saker som jag inte har råd med måste jag nämna tetrishyllan. Äntligen en bokhylla med stil!