Det finns väl inte så mycket mer att säga egentligen, så en parafras på den gamla versen om Guy Fawkes känns lämpligt.
Remember, remember, the 18th of june.
when the government threw our rights out
Keep this in your hearts, lest we forget
what the 18th of june was about
Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet kan komma att stoppa det nya lagförslag som ger Försvarets radioanstalt, FRA, ökad möjlighet till att avlyssna e-post och teletrafik. Detta med samma metod som centerpartiet och kristdemokraterna använde för att stoppa Bodströms/den förra regeringens buggningsförslag. Minoritetsbordläggning, eller något liknande, tror jag det kallas.
Allt som sätter käppar i hjulet för avlyssningslagar är enligt mig bra. Men jag är inte så naiv att jag tror att något kan stoppa de stora hjul som redan är i rullning. I dag är vi övervakade i kollektivtrafiken, på affärer, på stan och många andra ställen. Ständigt nya lagförslag vill luckra upp medborgarnas integritet ännu mer, lite i taget. Allt i "säkerhetens" och "terroristbekämpningens" namn.
Ett intressant stickspår till integritets- och övervaknings-debatten är det här med register. Numera står födelsedagar och namnsdagar med på t.ex. Eniro.se, oavsett om man vill det eller ej. Om detta har författaren Magnus Hedlund skrivit en bra krönika i DN. Och på vissa sajter på internet kan man kolla upp exempelvis sin grannes kreditvärdighet, inkomstregister med mera.
Hur värjer man sig mot sådant? Vilken information kan skada? Hur gör man när man inte kan hänvisa till lagar och regler för att få slippa förekomma i den här typen av publika register?
Det är alltid bra att tänka, överväga och kanske läsa lite på Stoppa Storebror.
Som ännu en konsekvens av det borgerliga styret återinförs SL:s zonsystem den 1 april i år. För SL:s ekonomi är det förstås positivt, men som vanligt är det resenärerna, medborgarna, som får bita i det sura äpplet. En enkel resa inom Storstockholm kostar i dag 20 kr oavsett var och hur långt man åker, och personligen anser jag att det inte ska kosta mer än 20-30 kronor att åka med lokaltrafik oavsett vilken stad man bor i eller hur stora avstånden är. Lokaltrafik ska vara billigt, dels för att locka folk att åka kollektivt i stället för att ta bilen, och dels för att alla ska ha möjlighet att enkelt transportera sig inom stadens gränser oavsett personlig ekonomi.
Efter omgörningen kommer en enkel resa från city hem till oss, vilket tar ungefär 24 minuter, att kosta knappt 80 kronor. Det är löjligt mycket.
Det är förstås kupongresenärerna och de som köper enkelbiljetter som förlorar mest på zonsystemet, men även för de som köper månadskort (t.ex. jag) blir det en prishöjning. Och jag tvivlar starkt på att SL:s ökade intäkter kommer att leda till bättre service, mindre förseningar och stabilare trafik.
Som en parentes till detta har vi också trängselskatten, som moderaterna trots allt kommer att införa. Men borgarnas "hake" är att intäkterna kommer att gå till vägbyggen och annat biltrafik-relaterat, inte till satsningar på kollektivtrafiken. Det förtar väl ändå rätt mycket av det ursprungliga syftet, inte sant?
Jag är enormt less på att höra Sven-Otto Littorin eller andra borgerliga företrädare tala om att "vi satsar på fler jobb", "det ska löna sig att arbeta" och liknande floskler.
Vad hjälper det att man får "100 procent av en lön i stället för 65 procent av en ersättning" om lönen är lägre än arbetslöshetsersättningen? På vilket sätt får man det ekonomiskt bättre av att arbeta om det är ett skitjobb med minimilön? Och det handlar ju inte bara om låglönetagare heller, även om det är dem som drabbas hårdast. Om en högutbildad person tvingas ta ett städjobb eller vända hamburgare för en lön som ligger under den personens a-kasse-nivå, på vilket sätt får den personen det bättre? Med jävliga arbetstider, försvagat fack och försämrade kollektivavtal.
Ni korkade jävla svenskar. Ni rycker till av bestörtning när borgarna inför en politik som gör det bättre för höginkomsttagarna och exponentiellt sämre för de som redan lever på marginalerna. Ni rycker till när det uppdagas att personer som Borelius och Stegö Chilò fuskar med skatter och anlitar svart hemhjälp. Vakna för fan. Vi lever i ett klassamhälle med stora klyftor, och de som har det bra ser till sina egna intressen. Så har det varit och så är det fortfarande.
Hur kan folk som röstat fram alliansen reagera med förvåning på försämringarna i a-kassan och andra klassiska exempel på moderat politik? "De nya moderaterna" var antagligen världens billigaste knep för att få fler röster, och det lyckades. Ni såg inte igenom fasaden utan gapade och svalde. Så snälla, agera nu inte som att något oväntat hänt.
Littorin sade i morse att han delvis är förvånad över det svenska folkets reaktioner. "-Vi genomför ju nu den politik vi har talat om under valrörelsen." Och han har rätt. Era spån.
Ett år har gått sedan terrordåden i London. Guardian refererar ett hemligstämplat Scotland Yard-dokument.
"The document, marked "restricted", says the conflict in Iraq has had a "huge impact". It explains that British policy over Iraq and Palestine is used by terrorists to justify their violence, and early progress in reducing the threat to the UK is not expected."
Och vidare:
"[...]terrorist anger at UK foreign policy "masks" other motives, which are "insecurity and fear, loss of identity through encroaching secularism and a sense of cultural failure, past and present ... Hatred of the west may be characterised as transferred self-blame and self-hatred."
Att det alltså faktiskt kan finnas god anledning för vissa människor att känna blint hat mot de krigsförande makterna (främst Storbritannien och USA) bortförklaras alltså. Den aggression och bitterhet som de ger uttryck för är endast ett uttryck för självförakt och känslor av misslyckande inom den egna kulturen. Göra det enkelt för sig är melodin...
Att sätta in saker i sin historiska kontext, blicka bakåt och försöka förstå varför ilska mot väst har byggts upp under årtionden kan vara befogat. Bara en parentes.
I söndags kväll avgjordes SVT:s politikerdokusåpa toppkandidaterna. Petter Nilsson, aktiv syndikalist, vann. Den som vinner ska enligt upplägget få bestämma vart prissumman på 250 000 kronor ska hamna. Petter Nilsson har bestämt att prissumman ska fördelas mellan Syndikalistiska ungdomsförbundet och Pirate bay, en organisation som tillhandahåller illegal fildelning.
Läs mer om detta på Idg.se samt Pirate Bay.
Flera röster har höjts mot att SVT i praktiken betalar ut pengar till piratverksamhet, eftersom herr Nilsson gjort klart redan innan finalen att han tänkte skänka 50 000 kronor till Pirate Bay. Bland annat tar Sverigedemokraterna tillfället i akt, och Sverigedemokratisk ungdoms ordförande Martin Kinnunen skriver i ett pressmeddelande:
"- Det är inte rimligt att skattebetalares och licensbetalares pengar ska gå till organisationer som vill undergräva demokratin och som betraktar polis och riksdag som politiska missväxter. Jag tycker att SVT omedelbart borde besluta om att stoppa utbetalningen av prissumman tills dess de fått garantier för att licensbetalarnas pengar inte ska tillfalla rörelser som arbetar mot demokratin.
- Överhuvudtaget tycker jag det är uppseendeväckande att denna kandidat togs in. Programmets syfte var att ge ungdomar utan politisk bakgrund chansen. Denna kandidat är sedan lång tid tillbaka aktiv inom Syndikalistiska ungdomsförbundet. Inte nog med att han fått en stor fördel genom sin långa politiska erfarenhet utan han har också haft en organisation i ryggen som mobiliserat för att han ska vinna och prispengarna ska komma dem till del. En organisation som öppet samarbetar med våldsnätverket AFA. Följdriktigt har också den vinnande kandidaten under programmets gång tagit ställning för våld som politisk metod."
Jag kan bara hålla med herr Kinnunen. Det är minst sagt klantigt och ouppmärksamt av SVT.
Kampanjsajten för Toppkandidaterna på Svt.se.
Centerpartiet vill införa ändringar i lagen om anställningsskydd som skulle göra att arbetsgivare skulle kunna säga upp nyanställda med omedelbar verkan under två år. Anledningen är, enligt Maud Olofsson, att man vill förbättra arbetsmarknaden för unga under 26 år. Hon tror att ändringarna skulle göra att arbetsgivare skulle våga anställa fler ungdomar.
Tack och lov möter förslaget skarp kritik från både Maud Olofssons allianskompanjoner och regeringspartierna, och det kommer knappast att kunna genomföras. Det är bra, för det är ett urbota idiotiskt och fullständigt missriktat förslag.
Med all säkerhet skulle det leda till en utbredning av den problematik som bland annat råder inom journalistbranschen, det vill säga att en person får fast anställning bara för att sägas upp några månader senare. I praktiken skulle merparten av nyanställningarna alltså troligtvis motsvara korttidsvikariat eller inhoppsvikariat.
Vänsterpartiets Lars Ohly anser att ändringarna skulle leda till ökad otrygghet, mer stress och sjukskrivningar och mer utbredd misströstan bland ungdomar, och statsminister Göran Persson säger att det inte finns något säkrare sätt att skapa en ny underklass i samhället. För första gången någonsin håller jag, i alla fall delvis, med Lars Ohly. Jag uppskattar även Perssons inställning, även om hans uttalande är lite överdrivet.
Maud Olofsson tror att "de flesta ungdomar skulle göra vad som helst bara för att få komma in någonstans". "Stötande och oförskämt" anser Ohly, och återigen tvingas jag hålla med. Vilket praktexempel på nedlåtande och förnedrande attityd!
Dagens bu går till Maud Olofsson.
Vid det här laget har det knappast undgått någon nyhetsläsande svensk att Feministiskt initiativs styrelse har presenterat ett förslag om att avskaffa äktenskapet. Förslaget innebär, mycket kortfattat, att alla personer (två eller flera) som lever ihop och har gemensam ekonomi och gemensamt ägande ska kunna ingå samlevnad, oavsett relation och kön.
I stället för en äktenskapsbalk en "samlevnadsbalk", alltså. Det innebär att alla relationer jämställs, i praktiken.
Det kallas för ett modernt koncept, och äktenskapet beskrivs som föråldrat och patriarkaliskt.
Responsen på förslaget talar för sig själv. Jag har ännu inte sett någon odelat positiv kommentar. Visst kan det vara på sin plats med en diskussion om äktenskapsbalkens utformning, men att avskaffa äktenskapet? Nej, att rösta på Fi blir mindre aktuellt för varje dag som går.
Tillägga, förändra, bygga ut, omvärdera - allt det kan jag ställa mig bakom. Men att avskaffa är att gå för långt. Äktenskapet, giftermålet, som institution ska finnas kvar.
Jag vill kunna sätta en ring på min älskades finger, och även om jag förvisso kommer att gifta mig i en kort ceremoni i ett stadshus finns det mycket förknippat med äktenskapet. Visst, det har en praktisk och ekonomisk dimension, men det är mer än så. Det är inte något man kan ta på, utan en inställning, en känsla, en trygghet och att kunna se varandra i ögonen och veta att det är vi mot världen.
Ja, jag vet att det egentligen inte har någon betydelse huruvida man har ringar på fingrarna eller ej. Det förändrar ingenting konkret och det är bara en fånig bekräftelsegrej för en sekulariserad, förhållandevis modern och uttalat antikristen person som mig. Men jag vill ändå göra det.
Det tycks mig som att ett tredje världskrig, ett storskaligt kärnvapenkrig, rycker allt närmare. En av de faktorer som oroar mig mest i sammanhanget är Nordkorea.
I dag avslutades ett toppmöte mellan Nord- och Sydkorea utan att de båda länderna lyckades nå en överenskommelse om Nordkoreas kärnvapenpolitik. USA börjar tappa tålamodet och hotar med att via FN:s säkerhetsråd ta till sanktioner mot Nordkorea. Nordkorea har förklarat att sanktioner skulle ses som en krigsförklaring.
Nordkorea är ett land som verkligen inte borde ha kärnvapen. Inte för att något land borde ha det, egentligen. Men Nordkorea är instabilt, och leds av en regering som inte drar sig särskilt mycket för att använda sina vapen. En regering som inte behöver bry sig om FN och USA i någon större utsträckning.
Iran spelar också in i sammanhanget. USA har mer och mer börjat inrikta sig på Iran som nästa mål för "insatser" efter Afghanistan och Irak. Jag håller tummarna och hoppas att en militär insats från USA i Iran inte blir verklighet. Att ge sig på Iran är nämligen en dålig idé. Irak och Afghanistan är småpotatis i jämförelse. Att gå in i Iran skulle leda till ett krig på en skala som snabbt skulle få allt som hittills skett i Irak att blekna i jämförelse.
En stor del, om inte alla, av Irans kärnvapenbestyckade missiler är alltjämt riktade mot Israel. Om USA går in i Iran är risken för att de avfyras skrämmande stor. Och här kommer också Nordkorea in i bilden. Nordkorea skulle troligen mer än gärna "hjälpa" Iran, och har länge letat efter en ursäkt och möjlighet att ställa till det ordentligt för USA.
Den största, viktigaste och farligaste faktorn i de här sammanhanget och vad gäller risken för ett tredje världskrig är varken Nordkorea eller Iran - utan USA. USA har själva fött och närt Amerika-hatet i Nordkorea, precis som i Iran, Afghanistan, Irak, Vietnam och många andra länder. Det är USA som hotar med sanktioner, trots att de är väl medvetna om Nordkoreas position och situation. Det är USA som överväger att sända trupper till Iran, väl medvetna om situationen mellan Iran, Israel och Jordanien. Det är USA som fortsätter att leka världspolis, blinda för att de länder som insatserna riktas mot inte tänker ta skit längre.
Om atomvintern kommer, skänk då en tanke till USA:s regering, militärmakt och utrikespolitik. För där kommer med all säkerhet grunden till allt att ligga.
Själv har jag varit övertygad sedan 15-årsåldern om att ett tredje världskrig blir verklighet förr eller senare. Jag hoppas att jag har fel, men ärligt talat tror jag inte att jag har det.
Nostradamus är ingen person jag någonsin har tagit på allvar egentligen, även om en hel del som han "förutspådde" har visat sig stämma. Profetiorna är luddiga och kan tolkas på hundra olika sätt. Men vi är överens om en sak: mänskligheten har nog inte så långt kvar. Skillnaden ligger i att Nostradamus lade fram det som en opåverkbar sannig, medan jag fortfarande hoppas och tror att vi kan påverka framtiden i någon mån.
Så, efter allt stötande och blötande, kan jag tänka mig att rösta på Feministiskt initiativ? Jag vet inte. Kanske. Med största sannolikhet kommer F! att splittra vänstern, gagna de borgerliga partierna och troligen inte bli mycket mer än ett enfrågeparti. Men ibland är det svårt att på rak arm avgöra vad som vore bäst. Som det är nu? Ytterst tveksamt.
Det är naturligtvis meningslöst att rösta på ett parti som F! med förhoppning om att de ska leda regeringen - det kommer aldrig att hända. Men om de får kring sju procent kan det minst sagt bli intressant, eftersom pressen på de övriga partierna kan bli rätt stor. F! kan därmed åstadkomma förändringar utan att själva bli särskilt stora.
Som min far påpekade kan det onekligen bli intressant om F!, Junilistan och Vägval vänster alla ställer upp i valet. Svettigt Persson, svettigt.
Hade valet varit för några veckor sedan hade jag röstat blankt (eller möjligen på Junilistan, om de ställde upp). Inget av de nuvarande partierna förtjänar mitt stöd. Med andra ord utesluter jag inte en röst på F!, men tiden får utvisa om så blir fallet. Idag känns det osäkert.
Jämställdhet mellan könen är, som Niklas påpekar, minst lika viktigt som monarkifrågan, något jag annars brinner för. Men republik nu, kvinnokamp senare, känns inte som en bra ekvation. Vad ska jag skriva på mitt plakat? Allt nu?
Recent Comments