I dag publicerade Expressen, som de flesta nog har märkt, namn, bild och all annan tänkbar information om den person som misstänks vara Hagamannen. Publiceringen har, naturligtvis, redan lett till en hel del kritik, men Otto Sjöberg försöker som vanligt framstå som allmänhetens välgörare. Så här säger han i en intervju med Journalisten:
"- Ett exceptionellt fall, därför är allmänintresset väldigt stort. [...] - Att berätta vem det handlar om kan undvika att andra, vanliga män blir utsatta för ryktesspridning."
Ja, men så bra då Otto. Han säger också att om den person som gripits av polisen inte är Hagamannen ska de förstås även berätta om det. Men skadan är ju redan gjord. Den misstänktes familj, arbetskamrater, hela tillvaro är fullkomligt slagen i spillror för all framtid, oåterkalleligen. På ett sätt som den inte skulle ha varit om det inte hade varit för publiceringen. Hela den etiska problematiken kring sådana här publiceringar beror just på att personen blir märkt för livet.
Emil undrar om Expressens hållning verkligen är etiskt riktig. Tyvärr är det så att Spelregler för press, radio & tv, som är den regelbibel som svenska medier ska rätta sig efter, är lite småluddig i formuleringarna. Så här lyder rekommendationen om bildpublicering:
Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.
Och det där med "uppenbart allmänintresse" är svårt att definiera. Även om det för exempelvis mig kan tyckas vara glasklart att det inte bör vara av sådant intresse förrän personen faktiskt är fälld. Dessutom är det ofta mycket svårt att få fällningar hos Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd i sådana här fall.
Polisen beklagar sig också över bildpubliceringen, eftersom den kan skada utredningen. De personer som ska göra vittneskonfrontation med den misstänkte har ju nu sett honom på bild. Inte så bra. Hade Otto tänkt på det? Att Hagamannen, om det nu är han, kan gå fri på grund av Expressens publicering?
Nu är jag inte alls ute efter att försvara den misstänkte eller ge någon annan åsikt i fallet än att kommentera problemen med Expressens kåthet när det gäller bild- och namnpublicering i känsliga rättsfall. Den misstänkte har pekats ut av ett DNA-test, liknar fantombilden och har varit knepig när polisen har velat förhöra honom. Men det finns felmarginaler, och missar i hanteringen av DNA-prov har inträffat förut. Så länge det finns ens en promilles risk för att det inte är rätt person tycker jag att man ska vara mycket återhållsam, milt uttryckt, med att publicera information som pekar ut den misstänkte.
Oskyldig tills motsatsen bevisats, kanske? Lite? Någon?
Recent Comments