Plus minus noll

Perfektion

Egentligen kan man inte begära mycket mer än så här av livet. Tack Kari Byron. Döda mig nu.

http://www.liveleak.com/view?i=f6e_1203989047&p=1

Uppgradering

Den fyra år gamla trotjänaren, en iBook G4 800 Mhz, får nu ge vika för en Macbook 2.16 Ghz med 2Gb minne och 200Gb hårddisk. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Pengar köper inte långvarig lycka men väl kortvarig sådan och livskvalitet.

Den svarta varianten hade varit trevlig, men jag får sura uppstötningar av att betala extra tusenlappar bara för färgen. Datorn är dyr nog som den är.

Bestört utbrast en vän: "Varför i allsin dar köpte du en sådan dator? Jag är mac-allergiker."
Mitt svar: "Att använda PC är en form av undermedvetet betingad självbestraffning, om du frågar mig. Ungefär som folk som gillar att kladda in sig i bajs eller slå sig själva i huvudet."

Ut, bort, iväg

En och en halv vecka av semestern har passerat. En biltur till Pansarmuseet, en snabb sväng till Värmland och en hel del slappande följs nu av en vecka på den skotska västkusten. Det ska bli riktigt kul, men i dag har jag rejäl resfeber. Varför blir man alltid nojig när man ska resa någonstans? "Stängde jag av spisen? Släckte jag lamporna? Var är passet? Behöver jag nycklarna?" Ett gäng bilder från turen till Siaröfortet finns förresten här. Normalt sett skulle jag här skriva något om kommande semestertorka på bloggen, men å andra sidan har jag snittat en post per tre veckor de senaste månaderna, så det kvittar nog. Nåväl, jag är tillbaka om tre veckor och då kanske det blir mer skrivet.

Ute på vischan

Här har det varit dött ett bra tag. Stress, sjukdom, inspelning med bandet och annat har gjort att bloggen fallit i glömska. Det sista jag behöver i mitt liv är fler stressfaktorer, så jag postar helt enkelt när det passar mig.
Denna vecka har jag varit i Växjö å jobbets vägnar. Det har varit bisarrt, lite jobbigt men ganska trivsamt. Stekande sommarväder mest hela tiden och jag har promenerat minst 1,5 mil per dag. Hann även ut till Kronobergs slottsruin en sväng. Inte så spännande, men jag gillar historiska ruiner. Men det ska bli skönt att komma hem i morgon.

Och nu svartmetall:
Marduk-Morgan säljer ut en stor del av sin black metal-samling på Ebay. Länk till auktionerna här. Varför förstår jag inte, jag skulle aldrig sälja de där prylarna. Handskrivna brev från Dead och Euronymous, för att inte tala om alla ultra-rare-utgåvor. Isses. Samlingen lär nog inbringa en fin slant åt Morgan i alla fall.

Eftersmaken av Inferno

Inferno-festivalen var en enorm upplevelse som tar tid att smälta. Eftersom de senaste veckorna har varit hektiska har jag ännu inte hunnit behandla det hundratal bilder som blev lyckade, men de dyker upp på Flickr så småningom. Festivalreportage, ytterligare bilder och tillhörande recensioner kommer så småningom i Slavestate Magazine. Där kommer även en smaskig Marduk-intervju att dyka upp, liksom en artikel baserad på det samtal jag hade med en mycket pratglad Attila Csihar i går kväll.

Det var överlag sjukt bra stämning på Inferno, och Oslo i april är definitivt att rekommendera. Men dyrt är det. Ölen kostar mycket, maten kostar mer.
Spatserande i Oslo sprang jag helt oförhappandes på Gustaf Jorde (Defleshed, Nailstate) som jag inte träffat på ett bra tag, och likaså Masse och de andra från Dark Funeral, som för övrigt gjorde en mycket bra spelning. Trevligt värre. Under Dödheimsgard-giget råkade jag på Frost (Satyricon), som jag några timmar senare i VIP-loungen torterade med att diskutera trumljud. Han var förvånansvärt trevlig, men blyg och en aning hispig.

Jag ser definitivt fram emot nästa års upplaga av svartmetallens ultra-festival, då jag hoppas att Mayhem headlinar någon av dagarna. Någon gång blir jag väl för gammal, men inte än. För övrigt var Immortal och Primordial bäst, bäst, bäst.

Telefonins Oändliga Lidande

Jag tycker inte om Telia. Jag har aldrig tyckt om Telia, inte ens när det var Televerket. När jag var ung kallade vi Telia för Felia. Nu är i och för sig de flesta operatörer och bredbandsleverantörer lika goda kålsupare, men det mesta brukar fungera okej så länge man inte behöver befatta sig med det alltid lika vidriga begreppet Kundtjänst.

Telia har på sina mobilabonnemang en beloppsgräns. Denna gräns är per default satt till 1000 kronor. När man har ringt, surfat, sms:at och mms:at för 80% av det beloppet får man ett varningsmeddelande. När man sedan når upp till beloppet spärras utgående trafik från abonnemanget. Detta lärde jag mig för ett par dagar sedan, då jag fick ett dylikt varningsmeddelande.
Jag loggade in på telia.se, där man med ett enkelt handgrepp kan ändra sin beloppsgräns. Men när jag försökte höja den till 2000 kronor fick jag bara besked om att ett tekniskt fel inträffat i tjänsten. Efter att ha försökt fyra gånger, från olika datorer, gav jag upp och ringde Telias kundtjänst.

Först: den hatade talsvarstjänsten där man får tala in vad ärendet gäller. Därefter blev jag ombedd att knappa in mitt mobilnummer (som jag ringde från). Sedan fem minuters väntetid innan jag blev framkopplad till en telefonist, som återigen behövde mitt mobilnummer, trots att jag knappat in det, och bad mig dröja ytterligare en stund. Sedan blev jag vidarekopplad till en annan del av kundtjänst, där jag fick vänta några minuter till och sedan uppge mitt telefonnummer ännu en gång. Så vänta lite till, men sedan var det klart.

Bara som ett exempel på Telias talang för att komplicera en otroligt enkel sak till den grad att man överväger att elda upp telefonen.
Jag önskar att jag slapp ha mobiltelefon, men i dagens samhälle är det ofrånkomligt och dessutom är den ju faktiskt både bra och rolig att ha ibland. Men den är också ett stressmoment. Ett stort sådant.

För övrigt är jag en sådan som alltid, alltid har ljudet avstängt på mobilen. Visst, ibland missar jag samtal men oftast märker jag att den vibrerar och brummar. Och jag blir tokig, tokig, på människor som har ringvolymen satt på "öronbedövande" och gärna låter det ringa både fem och sex signaler eftersom det är så roligt att lyssna på barnskriket/poplåten/pling-plong-ljudet eller technobeatsen.

Förr eller senare blir jag väl tvungen att flytta till den där stugan i Svalbard, mobillös och med skrivmaskin. Men fast telefon ska jag ha, och det ska vara en knapptelefon, för jag minns hur snurrskivorna drev mig till vansinne när jag slog fel. Om med det sagt lämnar jag öppet för de humoristiska och sarkastiska kommentarer som jag misstänker att detta inlägg kommer att förorsaka.

Slowlife

Segt med uppdateringar här, jag vet. Och?
Förra veckan spenderades i förkylnings-inducerat koma och den här veckan har dominerats av jobb med korta inslag av tv-spels-mani. Jag är misstänksam mot hela världen och överväger att lägga ned denna blogg liksom alla andra typer av publikationer jag håller igång. Ibland blir man bara less. Mitt true-jag slåss mot min mer samhällsanpassade sida. Vem vinner?

En tråkig fredagkväll är det lämpligt att göra dumma quiz. Nu tycker jag väl i och för sig att frågan nedan bäst besvaras med "mig själv", men hjärndöd underhållning är hjärndöd underhållning.

I morgon ska det repas utav bara helvete, och sen har Watain releasefest. Jag räknar inte med att leva på söndag. Men om jag faktiskt gör det ska jag åka ut till Ikea med ett självmordsbälte. Och kanske köpa lite möbler när jag ändå är där. Men sen, vid kassorna, lär jag stå med ett galet fnitter och en svettig tumme som slinter fram och tillbaka på avtryckaren.

Which Black Metal musician are You? (10 possible results)

Vidar Vaaer
Take this quiz!

Quizilla | Join | Make A Quiz | More Quizzes | Grab Code

Wireless love

Äntligen. Det tog sammanlagt 35 minuter att installera Airport Express-basstationen, dra sladdar till stereon och ställa in allt på datorn. Nu surfar jag trådlöst, var som helst i lägenheten, och streamar musiken direkt från iTunes till stereon i vardagsrummet. Kärlek. All denna njutning, frihet från sladdar och bekvämlighet för mindre än en tusenlapp.

Tack Apple.

Och nej, jag får inte betalt för det här. :)

Andra bloggar om: airport, trådlöst nätverk, itunes

Sjukskriven, bombad och sänkt

Under nyårshelgen lyckades jag ådra mig en intressant skada. Det hela började med att mitt högra underben svullnade upp till dubbel storlek, av okänd anledning. En vecka gick och jag jobbade och tränade som vanligt. Var stel och öm men tänkte inte mer på det. Men till nästa helg hade det blivit betydligt värrre: benet var nu gulaktigt, ännu mer svullet och gjorde hysteriskt ont.

Efter att två nätters sömn gått förlorad på grund av smärtan tog jag mig till närakuten i Farsta. Där mötte jag den absolut sämsta läkare jag någonsin har varit i kontakt med. Han var helt ointresserad och ägnade totalt fyra (4) minuter åt mig. "Du har en muskelsträckning" blev utlåtandet, och han skickade hem mig med inflammationsdämpande salva. Han skrämde även upp mig med att "tja, det kan ju vara en cancertumör också". Härlig läkare.

Då salvan inte hjälpte och smärtan tilltog begav jag mig till min distriktsläkare, som gapade stort när jag återgav Farsta-läkarens utlåtande. Jag skickades på röntgen och fler undersökningar. Men något benbrott hade jag inte. Enligt läkaren är det en rejäl blödning som trycker på nerverna samt en stukning.

Begreppet smärta har fått en helt ny innebörd. När inte ens tunga smärtstillande som Tradolan hjälper, då vet man att man har ont. Och fan vad drygt det är att vara sjukskriven.

Andra bloggar om: sjukskriven, smärta, tradolan, läkare

Adjö 2006...

Snart försvinner år 2006 i alkoholdimmor och serpentiner. Det har varit ett ganska skapligt år, på det hela taget. Jag har haft jobb hela året, jag och Tove har flyttat ihop i en skitbra lägenhet, jag har köpt mängder av roliga saker och det har gått framåt med musiken.
Men året har gått sjukt fort. Jag har inte alls hängt med och känner mig således lite förvirrad inför årsskiftet, men det ska nog gå bra.

2007 blir jag 27 år. Det känns förjävligt, men det är bara att bita ihop. Jag är för ovanlighetens skull rätt optimistisk. Men det brukar straffa sig.
Nåväl, GOTT NYTT på er!