Plus minus noll

En fråga för snusare

Härom dagen diskuterade jag och en god vän, som är nikotinist liksom jag, vilken snus som är viktigast. När njuter man mest? Kaffe utan snus är ju inte bra, det förstår vem som helst. Men den där härliga aftonsnusen, när man sitter och slappnar av efter en hård dag, har en symbolisk vikt.
De snusare som läser denna blogg får gärna ge sin åsikt här!
Jag är medveten om att det här egentligen är både dumt och poänglöst, men jag tycker att allt som relaterar till snus(miss)bruk är intressant.

Män kan amma

Jag hade inte en aning. Män kan amma. Även vi har mjölkkörtlar som stimuleras av ett barns sugande och kan börja producera mjölk. Tydligen är det här bekant för de flesta inom sjukvården, men inte för så många av oss andra.

Det här sätter på sätt och vis hela grejen med att skaffa barn i ett nytt perspektiv. I alla fall för min del. Om jag skulle kunna amma min egen son/dotter, det är ju hur stort som helst. Att dela det med barnets mamma, att vara två om det allra mest grundläggande efter själva födseln.

Fadde Darwich, som jag verkligen inte tycker om, har kanske trots allt en poäng när han säger att attityden till ammande kvinnor kanske skulle förändras om även män ammade öppet på krogen. Intressant att fundera över, i vilket fall.

Genusforskaren Martin Halldin tror att det beror på ett stort samhälleligt tabu att folk inte besitter denna, existensiellt sett, enorma vetenskap. Det kan han mycket väl ha rätt i. Och barnmorskan Ingela Sjöblom tror att en man kan producera nog mycket mjölk för att försörja ett barn. Helt otroligt.

Men en del forskare och läkare hävdar att det inte alls är säkert att mjölken som kommer ur en mans bröst är lika bra som den som kommer ur en kvinnas. Det påpekas också att det är märkligt att ingen analyserat vad det egentligen är som produceras i mannens bröst.
Hur som helst är det här mycket intressant. Jag ska lära mig mer, omedelbart.

Existensiellt del 1: A view from nihil

Det här är den första av en serie lätt essäistiska drapor som kommer att publiceras här de närmaste månaderna. Alla under kategorin "Existensiellt" och med det gemensamma temat existensiell filosofi ur mitt eget perspektiv. Kommentarer och debatter uppmuntras.
-----------------------------
Jag anser mig i viss mån vara nihilist. Men bara i viss mån, eftersom jag till exempel inte helt förkastar etiska värderingar och begrepp som gott och ont. Däremot går jag nästan uteslutande efter mina egna värderingar och normer, som inte alltid överensstämmer så bra med det övriga samhällets.

I vilken mån är jag då nihilist? Min inställning är att livet inte har någon högre mening. Att vår existens, både som individer och samhälle, inte har någon egentlig poäng. Någonstans i de senare tonåren formulerade jag meningen med mitt liv som "ha så roligt som möjligt och uppleva så mycket som möjligt innan jag dör." Det mottot gäller än, och är faktiskt ett motto som jag lever efter och tänker på nästan varje gång jag står inför ett beslut eller vägval.